Begreppsförklaringar

Olika begrepp som används i miljödebatten

Persistens, Bioackumulering (BCF-värde), Framtida Kontaminerings Faktor (FKF), Faktor 10, Ekologiskt byggande m.m. I nedanstående text förklaras en del begrepp som används i miljödiskussioner.

1. "Det naturliga steget"

”Det naturliga stegets” fyra systemvillkor används bland annat som bas för "Ekologiskt byggande i Stockholm" och innebär följande:

Ämnen från jordskorpan får inte systematisk öka i naturen.
Ämnen från samhällets produktion får inte systematiskt öka i naturen.
Det fysiska underlaget för naturens produktion och mångfald får inte systematiskt utarmas.
Resursomsättningen skall vara effektiv och rättvis för att tillgodose mänskliga behov.

Ovanstående tolkas som att verksamhet som gruvnäring med åtföljande processer liksom olje- och grusuttag skall upphöra. Människan får inte inkräkta på naturen, dvs inga nya marker för vägar eller byggnationer får tas i anspråk. Allting skall återvinnas - ämnen som ej kan återvinnas skall utfasas. Trots att metaller verkligen är ämnen som kan återvinnas eftersom de ej kan förstöras, slås det ned på dessa och målsättningen är att användningen skall minskas.

Bland annat har det framförts att zink ackumuleras i naturen. Ett sätt att utvärdera detta är att analysera mossa på dess zinkinnehåll, se vidare under "Zinken minskar i vår miljö", där kartor visar att så inte är fallet - utan, som det framgår av de olika årtalen - så minskar istället zinknedfallet i naturen.

Systemvillkoren innebär en mycket kraftig förändring i människans livsvillkor. Är människan beredd att ta den förändringen med en återgång till en annan samhällsordning? Ingenting tyder på att vi behöver vara så drastiska, utan vi klarar att värna om miljön med betydligt enklare medel. Vad det skulle betyda att ta bort metallerna kan man förstå om man läser vidare under "Ett samhälle utan metaller".

2. Framtida kontamineringsfaktor (FKF-värde)

Kretsloppsdelegationen (Björn Wallgren, medlem av "Det naturliga steget") har tagit fram ett underlag, som skall tala om för oss vilka metaller vi bör begränsa eller ta bort i framtiden. FKF-värdet räknas fram på följande sätt:

Mängd av viss metall som producerats sedan tidernas begynnelse = x ton

Av detta antas 1 % av ha hamnat i Norden = y ton

Naturligt innehåll av metallen i teknosfären eller tomtmarken (bebyggd mark inklusive transport- och elförsörjningsleder) i en 20 cm:s djup skorpa på tomtmarksytan = z ton

Det är viktigt att veta vilken naturlig bakgrundshalt som skall användas, eftersom den kan variera ganska avsevärt över Nordens yta.

FKF = y/z, vilket ger följande värden för ett antal vanliga metaller:

Metall	FKF-värde
Kvicksilver	90
Bly	70
Koppar	60
Zink	20
Kadmium	10
Arsenik	0.4

Denna tabell har sedan, vilket inte skall vara meningen enligt Wallgren, tagits som ett mått på metallernas farlighetsgrad.

Ur vetenskaplig synpunkt är FKF-värdet helt förkastligt och ger ingen som helst vägledning över metallernas farlighet. Detta bevisas bl.a. av att FKF-värdet för guld och silver blir högre än för kvicksilver. Räknar vi på nuvarande förbrukning i Sverige av zink så blir siffran lägre än 5, vilket bevisar att man kan få vilket värde som helst beroende på vilka siffror som används. Ett av de erkänt giftigaste ämnena, beryllium, kommer långt ned på listan. Man gör heller ingen skillnad på om metallen är essentiell, det vill säga livsnödvändig, eller ej. Möjligen skulle man använt vatten som underlag i stället för mark, vilket ger en bättre bild även om inte den heller är vetenskaplig. Då skulle bly få talet 233 och närmaste metall 15. Aluminium hamnar på 7 och zink på värdet 2. FKF-värdet för aluminium ligger enligt Kretsloppsdelegationen på 0,02 och för zink på 20.

3. Faktor 10

Faktor 10 har lanserats ganska ofta i miljödebatten och betyder att vi i framtiden endast skall använda 10 % av det vi använder idag ifråga om energi, råmaterial m.m. för att spara på jordens resurser till kommande generationer och för att ge u-länderna en större del av kakan.

En vacker tanke, men frågan är om den är realiserbar. Kan man få folk att acceptera att vi lägger ned vår gruv- och metallindustri med åtföljande arbetslöshet? Vi borde väl i stället använda våra resurser för att hjälpa u-länderna till ett drägligare liv. Att vi kan spara en hel del både genom minskad energianvändning och återvinning har vi visat historiskt och denna utveckling kommer att fortgå utan politisk inblandning.

Tittar vi på utsläpp från punktkällor av t ex zink till luft och vatten har den sedan 1970-talet minskat med nästan en faktor 10 och ligger idag för en stor del av Sverige på naturliga nivåer. Även den diffusa spridningen har minskat i motsvarande grad, som en följd av minskad svaveldioxidhalt i atmosfären och därmed lägre korrosionshastighet.

Ser vi på zink är den globala återvinningsgraden idag ca 30 %, men den beräknas höjas till ca 80 % genom det utvecklingsarbete, som bedrivs i olika företag. Med dessa siffror tar zink en topposition återvinningsmässigt och ur energiförbrukningssynpunkt är zink en av de gynnsammaste metallerna att framställa både primärt och sekundärt.

4. Bioackumulering

(Biological Concentration Factor) Bioackumulering (liksom persistens) är begrepp avsedda att användas på organiskt framställda material (plaster) och inte på oorganiska material (metaller). Tyvärr följs inte detta utan man drar även in metallerna i bedömningen. Speciellt bör man inte använda biokoncentrationsvärdet för essentiella metaller, eftersom bioackumulering av dessa är en nödvändighet för organismernas livsprocesser skall få tillräcklig mängd av sådana metaller.

5. Biotillgänglighet

Som framgår av ovan måste essentiella metaller vara biotillgängliga, men faktorer som vattnets hårdhet och humushalt reducerar biotillgängligheten väsentligt. Det är alltså mycket viktigt att skilja på t ex total zinkhalt och biotillgänglig zinkhalt. Detta kan helt enkelt betyda att det finns zink, men det kan inte tillgodogöras av organismerna eftersom ingen del är biotillgänglig. Ett för stort upptag av ett essentiellt ämne kan också vara förödande för en organism, men organismerna har vanligtvis en inbyggd mekanism som reglerar ett överskottsupptag genom att avskilja eller stöta bort överskottet (T ex överskott av zink hos människan ger zinkfrossa, som är en avstötningsmekanism).

6. Persistens (härdighet)

En talare uttryckte sig en gång på följande sätt: "Zink måste begränsas därför att det är inte biologiskt nedbrytbart". Nej - inga av våra naturliga grundämnen är nedbrytbara - om vi inte skall prata om atomklyvning. Eftersom alla icke radioaktiva ämnen av definitionen inte är nedbrytbara, så är persistenskriteriet inte tillämpbart på metaller utan skall användas på t ex plaster för att se hur lätt dessa jättemolekyler kan brytas ned i ofarliga molekyler.

Ur riskbedömningsperspektiv är det den kemiska formen av en metall som är av betydelse. Metallföreningar förekommer initialt i miljön i den kemiska form, som de lösgörs i av naturliga eller antropogena processer. Emellertid omvandlas de mer eller mindre snabbt till andra former beroende på egenskaperna i den mottagande miljön. Således reagerar metallföreningen med löst eller fast organiskt material och med lermineral och bildar komplex, vilka reducerar deras biotillgänglighet och därmed dess bioackumulering och eventuella giftighet med en faktor av 100 eller mer. Med andra ord - metallen strävar efter att gå tillbaka till sitt naturliga tillstånd.

Som diskuterats ovan så är det biotillgänglighet och inte persistens, som är den förhärskande parametern för metaller och metallföreningar. Om inte skillnad görs mellan persistens och biotillgänglighet hos metaller och metallföreningar leder detta till "värsta fall riskbedömning", i vilka de totala nivåerna av metallföreningarna och inte den biotillgängliga delen riskbedöms.

7. Ekologiskt byggande i Stockholm

Stockholms stad antog i juni 1997 ett program för resurseffektivt och miljöanpassat byggande. Policyn är en långsiktigt hållbar utveckling (oklart vad man lägger i det begreppet) och bygger på det naturliga stegets fyra systemvillkor.

Under framtagningen av detta underlag för ekologiskt byggande har ingen representant för stål- och metallindustrin fått vara med, utan främst representanter från entreprenad- och betongsidan har medverkat. Detta förklarar i viss mån konceptets innehåll och inriktning. Här vill man reducera användningen av zink i tak och husfasader, om man inte genom speciella åtgärder renar dagvattnet.

Att gå ut med detta nu när zinkavfrätningen genom atmosfärisk korrosion är nere på halter som ligger på 2 g /m2 eller lägre än 0,4 mikrometer per år är förvånande. Om åtgärderna kommit när avfrätningen låg på 5 mikrometer per år (eller 35 g/m2 ) hade man kanske förstått avsikten, men idag är det endast ett slag i luften, som fördyrar för framtida hyresgäster och utestänger plåtslagarna från deras främsta marknad. Vad man skall ersätta den förzinkade plåten med finns inte angivet och att endast måla på stålplåt ger dyra underhållskostnader och ingen miljömässig fördel eftersom färg är svår att återvinna. Zinkhalt i sediment i Stockholm visar att det är främst gamla synder som framträder. Den översta centimetern i sedimentet visar en sjunkande zinkhalt. Läser man Naturvårdsverkets utgivna bok från 1988 "Zink i miljön" och Miljöforskargruppens bok "Zink - resurs och/eller hot?" kan man inte påvisa några iaktagna faror med zink, trots ganska höga värden vid varpupplag, bland annat i Falun. Miljöforskargruppen säger tvärtom att zinkbrist i stället kan bli ett större hot i framtiden.

8. pH-värdet

pH-värdet är ett mått på vätejonkoncentrationen i vattenlösningar, där 0 betyder att det är mycket surt och 14 att det är alkaliskt och följaktligen är 7 = neutralt. Tack vare kraftigt svaveldioxidutsläpp från bl a eldning har vi idag en sur miljö, vilket betyder att vi måste kalka sjöar för att öka deras pH. Kol- och oljeeldade kraftverk förbättrar inte situationen, eftersom eldning ger upphov till svaveldioxid till motsats från atomkraftverk. En stor del av svaveldioxiden förs dock med vinden till oss från andra länder.

Genom det sura nedfallet löses metaller ur marken, vilket medför att våra växter drabbas av zinkbrist, eftersom rotsystemen inte får tag i viktiga spårämnen de behöver, som t ex zink. Att minska vår miljös surhetsgrad är därför en angelägen uppgift, eftersom det också minskar många ämnens diffusion.